Recension | Pojken i randig pyjamas
Historiska romaner är något jag läser alldeles för sällan av någon anledning. Så jag har bestämt mig för att läsa mer av denne genre och jag har hört att denna bok skall vara en av de bästa - Jag håller dock inte med.
Info
Handling: Berling år 1942, vi alla vet vad det betyder men det gör inte Bruno. Bruno är nio år och en dag när han kommer hem så upptäcker han att alla hans saker är nerpackade, han skall flytta med sin familj ifrån sitt hem, ifrån sina vänner och ifrån sin trygghet. På det nya ställen så finns det ett staket som sträcker sig så långt ögat når och på andra sidan av staket kan Bruno se människor. Eftersom Bruno är en äventyrare så bestämmer han sig för att utforska sitt nya hem och där inkluderar också detta underliga staket. På sin upptäktsfärd så möter han en pojke vars liv och situation skiljer sig ifrån hans egna.
En bok om vänskap, orättvisor och ett jävligt naivt barn.
Vad jag tycker: Konceptet låter klockrent. Att få uppleva Auswitch ifrån andra sidan och få göra detta genom en nioårings oskyldiga ögon är en ide som jag gillar skarpt. Det var vad som fick mig att bli intresserad i denna bok. Det är då med besvikelse som jag säger att den levde ej upp till mina förväntningar.
Boken är helt okej om man bara läser den och inte reflekterar så mycket över det hela eller om man helt enkelt inte kan något om andra världskriget. Dock så gjorde John Boyne att värdelöst jobb med att se till att faktan i denna bok var korrekt - vill du ha exempel så kan du bara ta och skumma igenom ett par av de arga recensionerna på Goodreads som gör ett mycket bättre jobb än mig på att förklara. Jag är inte allvetare när det kommer till Andra världskriget eller om Auswitch men till och med jag upptäckte hål i hans histora. Sen så var boken skriven på ett sådant sätt att det mesta blev helt orealistisk. Att ett barn på nio år går nära fängslet som fanns runt Auswitch är ju helt otrovärdigt då det var överbevakat dag och natt. Att han kunde kommunicera med en pojke i samma ålder utan att bli störda är också helt ologiskt och (Mild spoiler varning!) att det fanns ett hål i fängslet som man kunde komma igenom. Först och främst så skulle väl alla fösöka rymma ut ur detta hål, vilket hade skapat kaos samt uppmärksamhet och sen så var fängslet runt Auswitch ett elstängsel. Så även om det nu hade varit ett hål som man kunde krypa igenom så skulle man få en sådan stöt så att man dog, då stängslet hade en sådan kraft i sig. Detta är bara ett litet exempel. Kanske lite dumt att fastna i sådana detaljer, men när man skriver om något som Auswitch så gäller det att få faktan rätt. (Btw så var det dubbla stängsel runtom Auswitch, så även om det var hål i ett av dem så var chansen liten att det andra lagret fängsel skulle ha ett hål i sig). Boken hade varit bättre om Boyne inte hade riktat fokus på just Auswitch utan kanske istället skrivit om ett fiktionellt koncentrationsläger.
Det som gjorde mig mest förbannad dock var Bruno själv. John Boyne måste tro att nioåringar är helt okapabla till att tänka själva och inneha någon form av intelligens. Bruno är så naiv och inser ingenting i boken. Han uttalar Auswitch fel igenom hela boken, även om folk säger till honom flera gånger hur det egentligen skall uttalas och han ser det även nerskrivet. Bara den lilla grejen gjorde mig irriterad på karaktären som Boyne har skapat. Jag blir inte oftast irriterad över sådana saker i böcker och det är sällan som jag stör mig på en karaktär. Men jag klarade bara inte av denna bok och denna karaktär. Jag vet att han bara är nioår, men inte ens en nioåring kan vara så naiv. Man inser väl att något är fel när man bor nära ett stort jäkla fängsel som håller massa människor inspärrade och när man har pistolskott lite då och då? Även konversationerna som han hade med den killen som han möter på andra sidan fängslet fick mig att vilja slita av mig håret.
Boken irriterade mig så mycket att när väl slutet kom så brydde jag mig knappt, chockerad blev jag, men det var inget som stannade kvar hos mig länge. Det finns massvis med böcker där ute som illusterar Auswitch på ett mycket bättre och mer trovärdigare sätt, läs dem istället.
Skulle tagit och sett filmen istället.
Omdöme:
Boken får 2 stjärnor, vilket är ett generöst betyg. Lägg dina pengar och tid på något annat enligt mig.
Detta må vara en liten kortare recension samt kanske inte lika "välformulerad" som jag annars försöker se till att dem är. Men jag kunde helt enkelt inte samla tankarna i denna recension utan lät bara fingrarna samt irriterationen tala åt mig.