Recension - The Unbecoming Of Mara Dyer
Det är dags för min första "recension". Jag har aldrig egentligen skrivit en recension förutom i skolan. Men jag skall försöka att göra mitt bästa i förhoppning på att varje recension jag gör kommer bli bättre och bättre.
Första boken som skall föras in i ljuset är, "The Unbecoming of Mara Dyer".
Första boken som skall föras in i ljuset är, "The Unbecoming of Mara Dyer".
Info
Bok 1 av 3 i Mara Dyer Trilogin
"Look at that cover!" *Bookgasm*
"Mara Dyer believes life can't get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.
She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her strangely unharmed.
There is.
She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.
She's wrong."
It can.
She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her strangely unharmed.
There is.
She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.
She's wrong."
Vad jag tycker:
Låt oss få det negativa undanstökat.
Denna bok är fylld med klyschor och jag tänker bara nämna ett par få då det är för många för att rabbla upp alla.
Mara Dyer, huvudkaraktären - En ungdomstjej med psykologiska problem (Eller?). Hon har varit med om en olycka och måste lämna allt bakom sig och flytta med sin familj till en ny stad, med ny skola, nya vänner och kanske en ny pojkvän? (Skriker det klyscha än?). Hon blir inte så väl accepterad i början, klyscha. Hennes förflutna jagar henne (klyscha). Det enda som egentligen är intressant med Mara är hennes psykologiska sjukdom. Den är väldigt luddig och eftersom detta är första boken i en trilogin så får man ej reda på mycket om den (Hon kanske inte ens har en psykologisk sjukdom). Men själva Mara saknar personlighet. Hon är en tråkig karaktär som du möter på i många ungdomsböcker. En sådan karaktär som ger upp allt och bara tillber sin kärlek. Hon är helt enkelt ganska tråkig.
Noah Shaw, kärleksintresset - Detta måste nog vara den klyschigaste karaktären ever. En snygg, smart, rik kille som har allt men som är ett riktigt jävla asshole, som har en mörk hemlighet och som är väldigt kryptiskt... Även detta är en karaktär som du stöter på i många ungdomsböcker. Han saknar personlighet och empati. Han är för perfekt men också för äcklig. Noah är menad att vara den där karaktären som man skall bli kär i och "swoona" över... Mina känslor gick tvärtemot det. Nej tack till kvinnoförnedrande karaktärer säger jag bara.
Instalove - Detta kommer inte som en chock... De blir kära. Direkt, enligt mig. Det tar ett litet tag innan de erkänner det för sig själva såklart, måste ju skapa lite stämning, men de går från "Jag hatar dig" till "jag skulle dö för dig" på någon dag. Noah är en riktig skitstövel som utövar härskartekniker över Mara hela tiden, han hyser ingen respekt inför henne eller andra, och detta blir inte bättre senare i boken när man får lära känna karaktärena bättre. Jag förstår verkligen inte vad hon finner så attraktivt hos honom, förutom hans utseende då. Nej, jag är inget fan av instalove. Det skapar en orealistisk story.
Och som strösslet på moset så har vi även en outcast som blir Maras vän i skolan, en bisexuell/gay kille som är ett "mattesnille" och som hjälper samt vanar Mara om olika saker. Alla kvinnor behöver ju en gay best friend. GBF.
Överlag så kände jag ingenting för karaktärena i berättelsen. Ingen karaktär stack ut eller kändes speciell. Ingen karaktär fångade mig.
Och som strösslet på moset så har vi även en outcast som blir Maras vän i skolan, en bisexuell/gay kille som är ett "mattesnille" och som hjälper samt vanar Mara om olika saker. Alla kvinnor behöver ju en gay best friend. GBF.
Överlag så kände jag ingenting för karaktärena i berättelsen. Ingen karaktär stack ut eller kändes speciell. Ingen karaktär fångade mig.
Utöver klyschor (vilket fyller 80% av boken) så var den faktiskt ganska underhållande, tro det eller ej. Gick fort att läsa, en bladvändare som man så fint kan kalla det. Historian är intressant nog att man vill fortsätta läsa för att se vad som kommer hända härnäst. Den är lite läskig i vissa stunder (inte lika mycket som man kan tro dock, vilket var lite av en besvikelse). Man vill veta varför Mara är som hon är, vad är det egentligen med henne. Boken behåller mystiken och avslutar med en bra men frustrerande cliffhanger.
Detta är vad som gjorde att jag faktistk kunde se över klyschorna och de andra problem som boken har, för att Michelle Hodkin lyckas faktiskt med mystiken över hela boken och mörkret. En annan sak som Michelle Hodkin lyckas med är skrivandet (Jag läste boken på engelska). Den är skriven på ett bra sätt som gör att det är lätt att hänga med men ändå inte är i brist på detaljer.
Gillar du böcker med mystik, hemligheter, mörker och en bok där du har mer frågor än svar?
Då kan denna boken vara något för dig, men var beredd på alla klyschor!
Och varning för cliffhanger
Måste dock säga att bilderna till boken är väldigt vackra
Omdöme:
Med mörker och mystik fast med för många klyschor och kvinnoförnedrande så skrapar denna bok ändå ihop 3 av 5 stjärnor. Egentligen så är boken mer en 2 eller 2.5 men jag kände mig generös.
Den var underhållande nog för att hålla mig vaken till slutet. Hade Michelle Hodkin varit lite mer nyskapande i boken (för den hade en bra utgång för att inte bli ännu en typisk ungdomsbok) så hade den nog fått högre betyg. Men hon körde med säkra kort. Jag har hört att andra boken i serien skall vara mycket bättre och läskigare, så jag kommer nog att läsa den någon gång, när jag känner för det. Men just nu så orkar jag verkligen inte med mer Noah Shaw.
